Fred Åkerström
Trubaduren
Grevinnan hon satt vid ett fönster
Hon satt i sin jungfrubur
I nattrock med gyllene mönster
Då kom där en glad trubadur
"Kom in här och spela en visa!
Min man är i främmande land."
"Din skönhet, min fru, vill jag prisa
Om du ger mig ditt hjärta och hand."
Grevinnan hon vred sina händer
"Min man , han är borta, min vän
Han krigar i främmande länder
Och kommer väl aldrig igen
Kom in här och spela en visa
Så sorgsen jag är i mitt sinn."
"Din skönhet, min fru, vill jag prisa"
Sa' sångarn och klättrade in
Han knäppte på lutan och sade:
"Ack, ge mig ditt hjärta och hand."
Och runt omkring livet hon hade
Ett ronsenrött sidenband
Det tog hon och gav trubaduren
Att sätta på lutan sin
Då hördes det steg i tamburen
Och greven själv trädde in
Och greven han skramla med svärdet
Och skratta ett vansinnigt skratt
Och sade: "Min sköna, hur är det?
Min nådiga, hur är det fatt?
Vem fan är den där figuren
Vad gör han vid grevens härd?"
Och han pekade på trubaduren
Med sitt långa, blodiga svärd
Grevinnan, som nyss hade dånat
Hon sade: "Det är ju en narr
Och alldeles nyss har han lånat
Ett bnd till sin gamla gitarr."
"Det där låter fasen så troligt"
Sade greven och mönstrade dem
"O, Rickard", sa hon, "så roligt
Så roligt att du - kom hem."
"Å, jaså, förlåt lilla flickan"
Sa' greven och strök hennes kind
Men trubaduren han gick han
Och hängde sig oppe på vind
Och liksom av änglar buren
Till ett annat, sällare land
Där svävade trubaduren
I ett rosenrött sidenband