Helen Sjöholm
Lätt som en sommarfjäril
Lätt som en sommarfjäril
Så var hans första kyss
Och ändå så tändes elden
Som inte brann där nyss

Lätt som en sommarfjäril
Läppar emot min hals
Men vad visste jag om kärlek
Jag visste inget alls

Över stadens hus, ett förklarat ljus
När vi log och kystes igen
Och hans händer under min vita blus
Fann sin väg och fullföljde den

Ja, jag känner ännu värmen
Från den som fanns här nyss
Så lätt som en sommarfjäril
Hans allra första kyss

Ödets kalla hand tar sitt grepp ibland
Och en mänska kramas ihjäl
Och en annan står vid förtvivlans rand
Med ett hopplöst sår i sin själ

Jag känner ännu värmen
Från den som fanns här nyss
Så lätt som en sommarfjäril
Hans allra första kyss
/A