Helen Sjöholm
Duvemåla hage
KRISTINA:
Sedan han lämnat Korpamoen ,tar han stigen mot Bökevara
Bidalites vägskäl ser han snart, en halv fjärdingsväg är det bara
Skälljud från korna hör han svagt, ifrån Åskålens näs och uddar
Hölassen där i träd och snår, brukar kvarlämna strån och suddar
Över grind och stätta
Har han svingat sej, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära
Åkerby har han bakom sej, där ska dansas på lördagsnatten
När han passerat Åleberg, ser han Kråkesjöns dunkla vatten
På Krysseboda sommaräng, ser han liljekonvalj utslagen
Björkskogen där bär nya löv, där är ljust in på sena dagen
Över grind och stätta
Har han svingat sej, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära
Och snart är han vid Sju Bönders grind, jag kan skymta hans vita krage
Snart med hans axel mot min kind, går jag i Duvemåla Hage