Nu ser jag lyckan och stoltheten välter
Självsäkerheten blir till stora orosmoln
Som fördunklar min lysande öppna himmel så att jag inte längre ser ut
Igenom min ansträngda öppning i vetandets dunkel
Som jag så varsamt byggt och släpat upp i tankarnas tunga massa
Tar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig

Jag ville mer jag ville göra det igen
Jag ville lära mig det nya
Och se på det med ljusa ögon
Ta lärdom av andra människors sorg
Och inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll

Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmer mig du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av

Dina ögon är klara din röst är spröd
Viker med blicken, blyg för min glöd
Ligger på golvet och försöker va barn
Hjälplös så står vi inför våra jag
När du sträcker dig efter mer
Vad är det du känner och vad är det du ser?

Vi famlar på måfå tills vi faller isär
Ändå ser vi igenom och kan vara det vi är
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig
Du har orden som tömmer mig du har makten att bränna mig
Tills det enda jag har kvar är modet att ge mig av

Det finns tankar som går och aldrig kommer tillbaks
Det finns tankar som ställer mina känslor till svars
Vill vara precis som du tror som du tror att jag är
Men jag tror som jag vill om du tror på det här

Vi ville båda dra men åt olika håll
Vi ville båda gå men ej på samma gång
Och skulden är vår med betoning på mig
Borde fatta mig kort men fattade tycke för dig