Ulf Lundell
Vi blir äldre
Vad är det som händer i korridorerna
Salongema?
Vad smids det för planer där
Med ränker och list?
Du går din vardag full av frågor
Full av tankar
Och du hoppas på att få ihop allting
Till nånting en dag till sist
Din värdighet plockas ner till atomer
Du står i regnet och går upp i sömmarna
Allt du kan göra är att tufsa till håret
Och borsta av dej
Dom sista smulorna av drömmarna

Din stolthetskurs har dykt rakt ner
I kurvan och du hör
Hur klangen av en klocka långsamt dör

Men kom fram ur skuggorna
Korn fram och säj vem du är
Har du övergett allting
Allt som du hade kärt
Kom fram ur skuggorna
Lämna hall och krog
Slå näven i bordet och säj
Att nu får det förbanne mej vara nog
Du har ett bowlingklot i handen
Och du vill slå omkull allt
Du hör och ser
Men lämna det i diket
Det är för tungt att släpa på
Du har ryggen mot väggen
Tung press mot ditt bröst
När du vaknar i morgon vet du
Att där behöver du inte stå

Trött och förtvivlad tycker du
Att du hör
Hur klangen av en klocka långsamt dör

Men kliv fram ur skuggorna
Kom fram och säj vem du är
Har du övergett allting
Allt du höll kärt?
Kom fram och andas nytt liv
I den dröm som dog
Sätt ner foten och säj
Att nu får det förbanne mej vara nog

Bitterheten dödar
Men vreden håller vid liv
Du vet att det är så
Så håll dom skilda åt
Den där skulden som plågar dej
Du måste befria dej från den
Du måste börja om igen
Så res dej och gå
Kom fram ur skuggorna
Ta din knutna näve upp ur
Din fickas varma hämning
Låt bli att vänta på din tur
Kom fram ur skuggorna
Och ta tillbaks från dom som
Tar och tog
Slå näven i bordet och säj:
Nu får det förbanne mej vara nog