O tysta ensamhet
Var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet
Skall mina dar försvinna
En börda tung som sten
Mig möter vart jag går
Bland tusen finns knappt en
Som kärlek rätt förstår

Det är den tyngsta sorg
Som jorden månde bära
Att man skall mista bort
Sin allra hjärtans kära
Det är den tyngsta sorg
Som solen övergår
Att man skall älska den
Man aldrig nånsin får

Ett rent och ädelt sinn
En dygd som ensamt blänker
En mun som talar ett
Med allt vad hjärtat tänker
Jag tror en sådan vän
Är mer än mycket rar
Var skall jag finna den
Som dessa dygder har?
Emellan dig och mig
Där tändes upp en låga
Där tändes upp en eld
Som är en daglig plåga
Hur skall jag dämpa den
Vet jag alls ingen rå'
Jag sörjer till min död
Om jag dig ej kan få