Peter LeMarc
När vi gick i solen
Min lskling ville veta, vad jag gjort och var jag vart
Jag sa, jag har burit din andedrkt ver gatorna inatt
Genom trdgrdar som brnts av frost, i en karg och enslig trakt
Jag sg ett nyckelhl p himmelen, dr en skugga gick p vakt
Jag ville klttra upp p klockors klang, men fll djupt ner i en brunn
Gud, jag hade glmt hur rdsla smakar i min mun
Nr vi gick i solen, var det som vi alltid varit dr
Nr vi gick i solen, glmde vi vad detta livet r
Snart gr vi i solen, jag svr
Min lskling ville veta, om jag nnsin haft en drm
Som jag inte kan frklara, som finns kvar i hjrtat, gmd
Jag svarade, det var en natt, nr vi lg nakna p en prm
Jag hoppades att drmmen, skulle ta oss hrifrn
Nr vi gick i solen, trodde vi vi alltid varit dr
Nr vi gick i solen, glmde vi hur livet nd r
Snart gr vi i solen, jag svr
Jag frgade min lskling, kan du sga hur man gr
Kan du lra mej att blunda, s att ingen kld berr
Hon sa kom dansa tills vi bleknar, tills vi inte mrker nt
Tills vi inte nuddar golvet, hll mej hrt, har du frsttt
Nr vi gick i solen, och lt oss blndas dess ljus
Nr vi gick i solen, var detta livet som ett rus
Snart gr vi i solen, jag och du