Det finns så mycket
Som vi borde säga
Så många tankar
Men ingenting blir sagt
Visst pratar vi du og jag
Vi kan tala om nästan vad som helst
Om hva andra gjör og borde ha gjort
Men sälan et ord om oss två

Jag undrar vad det beror på
Hur kommer det sej
At vi inta kan nå varann

Vi sitter här
I vår nykjöpta lägenhet
Och talar förbi varann
I TV:ns kalla ljus
Vi får tiden att gå
Gjenom behagliga och smidiga undvikanden
Men till slut kommer nog frågorna
Och tränger sig på

Jag undrar vad det beror på
Hur kommer det sej
At vi inta kan nå varann
Var är orden som förde oss samman
Var är blicken som upnade sin själ
Var är ljusten som fick oss at älska
Var är kjänslorna jag minns så väl
Kan jag inte lyssna
Har jag förbundna ögonen
Har min tunga övergivit mej
Har jag tappat nyckeln
Nyckeln till dej

Du har ett leende
Ingen kan le som du
Det blåser bort alla tvivel
Alla frågor jag har
Ditt leende är som en svalkande salva
Som lindrar för stunden
Men sen kommer den olbjudna tomheten
Krypande ändå

Jag undrar vad det beror på
Hur kommer det sej
At vi inta kan nå varann

Var är orden som förde oss samman
Var är blicken som upnade sin själ
Var är ljusten som fick oss at älska
Var är kjänslorna jag minns så väl
Kan jag inte lyssna
Har jag förbundna ögonen
Har min tunga övergivit mej
Har jag tappat nyckln
Nyckeln till dej
Jag äter lunch ibland
Med en gammel kärlek
Hon ringer och vi möts
Det kan gå månader
Innan hon hör av mej
Men vi kan tala om alt
Var är orden som förde oss samman
Var är blicken som upnade sin själ
Var är ljusten som fick oss at älska
Var är kjänslorna jag minns så väl
Kan jag inte lyssna
Har jag förbundna ögonen
Har min tunga övergivit mej
Har jag tappat nyckeln
Nycklen till dej