Cornelis Vreeswijk
Joroupo a la Mundebo (Hönan Agda)
Jag ska be att få ställa upp
Med en visa om en tupp
Som var gammal och utsliten
Impotent och väderbiten
Hönsen klagade och gnällde
För han dem ej tillfredsställde
De skrev på en petition
'Ge vår tupp förtidspension'
(Sa de)

Vi vill ha en tupp med sting
Den vi har han är ju ding-ding
Saknar lust och energi
Saknar allt vi är förtjusta I
Skaffa oss en ny bemanning
Annars fixar vi äggstanning
Se nu till att det sätts fart
Vi blir desperata snart
(Sa de)

Tänk när tuppen äntligen kom
Hönsen blev som galna, dom
"Vilken kam har har! Nu står den
Vilken näbb, den är nog hård den!"
Hönsen flängde kring I yran
Tuppen hade ett bestyr han
Men som han var frisk och sund
Fick vart höns en kärleksstund
Men - lilla söta hönan Agda
Hon blev blåst på ovansagda
Tuppen skulle just hoppa på na'
Agda titta I ögonvråna
Men det blev ej som Agda trodde
Tuppen bara stod och glodde
Tills han plötsligt med en snärt
Slet en fjäder ur hennes stjärt

Agdas blod I pulsen brände
Hon stod still men inget hände
Flera veckor efter den dagen
Var hon den enda oskulden I hagen
Varje dag I alla väder
Ryckte tuppen ut en fjäder
Och en dag de' e' synd och skam
Titta Agdas rumpa fram

Agda skämdes och grät och tjöt
Var gång tuppen en fjäder snöt
Och en dag blev det för mycket
Agda skvek för det inre trycket
För sorgen och kärlekskvalen
Och nästa gång han kom blev Agda galen
Och hon skrek ut I falsett
"Hörru du din jävla sprätt!"
(Sa hon)
Nu vill jag ha ett ärligt svar
Varför du mina fjädrar tar
Varför nobbar du mig I ett kör
Det du med de andra hönsen gör?
Tuppen svarade smått generat:
Du, jag älskar dig passionerat
Allt du ber om det ska du få
- Men jag vill ha dig naken då