Rättigheten till ett liv
Poet Ho Chi Minh
Når oss ända från Vietnam
Och gäller för envar
Inte rår någon kanon
På risfältets mjuka skinn
Eller rätten till ett eget liv

Indokina, det är där
Långt över många hav
Dom vill spränga blommorna
Med växtgifter och napalm
Månen är en explosion
Som uppsamlar varje vrål
Ja, om rätten till ett eget liv

Ho Chi Minh, hör denna sång
Den är gjord av renaste eld
Duvan ibland duvorna
Olivträdens oliv
En kätting, ett segervrål
En kjol och en bambuhatt
Ja, och rätten till ett eget liv