Jag såg höstens sista löv falla från sin gren
Där växer nya löv i vår men den trösten är klen
Jag såg höstens sista löv sakta singla ner
Jag sörjer än min vän men gråter inte mer

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett slut
Jag såg en sekund vart hän vi alla ska
Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann
Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett slut
Jag såg en sekund vart hän vi alla ska
Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara, sen den dagen du försvann