Uno Svenningsson
Evigt unga
En bruten vinge flög till slut
Ett hjärta blev helt igen
Ja, en bruten vinge flög till slut
Som den aldrig trott den skulle sväva igen

Glömda drömmar fick snart liv
Som den torra tysta jorden efter regn
Jag fick säga ett farväl
Till dom mörka moln som svävat över oss

Evigt unga var du och jag
När vi gick längs tidlösa stränder
Under månens bleka sken
I nattens svalkande vindar, du och jag

Och där framför mig igen
Leende till syrsornas sång
En flicka vars ögons ljus
Avslöjande hela hennes själ

Kvällen den var ung
Och jag bar en stolthet jag aldrig tidigare hade känt
Det jag såg det var så rent
Och bara våran hemlighet

Evigt unga var du och jag
När vi gick längs tidlösa stränder
Under månens bleka sken
I nattens svalkande vindar
Evigt unga var du och jag
När vi gick längs tidlösa stränder
Under månens bleka sken
I nattens svalkande vindar, du och jag

All skönhet hade samlats
När jag bjöd upp dig till en första dans
Himmel och hav möttes i en evig kyss
En stund av lycka som aldrig dör

När jag trodde att allt var slut
Då förstod jag vad det handlade om
Och våra annars tomma rum
De fylldes av visshet
Och att inte känna slutet gör mig yr

Evigt unga var du och jag
När vi gick längs tidlösa stränder
Under månens bleka sken
Längs havets skimrande vatten

Evigt unga var du och jag
När vi gick längs Zakynthos stränder
Under stjärnans klara sken
Där allt man önskar händer, jaaa, oooh
Och dom dörrar som jag stängt
Ska jag aldrig öppna igen