Markus Krunegård
Natt efter natt
Natt efter natt, efter natt, efter natt, efter natt
Väcks jag av gamla skratt
Natt efter natt, efter natt, efter natt
Gamla skratt
River upp allt gammalt
Natt efter natt, efter natt, efter natt
Gamla skratt
Klär meningen från allting annat
Djuren i skogen och våren, den vaknar, men varför jag?
Va fan, jag vill ha sömnen tillbaks
Gudar och döden, och allt som är ogreppbart stort
4: 48 kommer allt ihop
4: 48 är hjälpen långt borta
4: 48 kan mörkret inte stoppas

Svetten, täcket, sängen
Allt jag vill är att vakna med dig tätt intill
Men sömnen, satans jävla sömnen, var är den?
Iställert ligger man på rygg
Och ältar minnen
Klär mig, går ut och går
Det dåliga samvetet hänger på
Klär mig och går ut, tänker på otrohet och allt som är fult
Jag vet att du inte vet men
Mamma och pappa, Fredrik, och Fillippa, hon och han, alla har nånting att dölja
Minns hur illa orden lät när du skrek men just där, ljudet växer och jag älskar det
Nån som är arg och bryr sig
Det är meningen
Snälla kom och skrik igen
Taket och golven, fönstren och väggarna
Har sett allt från första till sista akt
Dom suckar och undrar, när ska männskan lära sig
Att det som brändes kommer brännas igen
Ångesten, gamla vän, kom och sitt på här på halsen så rider vi ut natten
Ungdomliga ångesten, jag är för gammal för att ha den
Men det är inte jag som bestämmer
Klockan ringer innan ljuset, grannarna skyndar ner i trapphuset
Öppnar ett fönster och låter frisk luft in
Sen stänger jag, sätter på tvn
Malou har besök av nån som spår med tarotkort
Malou kan inte vara riktig klok
Ljuset och dagen, och solen
Här kommer räddningen
Allt är nytt och på gång igen
Då, äntligen så, tappar jag huvudet
Här kommer den
Sömnen
Äntligen