Den mannen som jag mest älskar
Han har galla i sitt blod
Fast han vet att stormen lurar
Lämnar han mig utan ord
Lämnar han mig utan ord

Det trädet som jag mest älskar
Har minsann hårda skäl
Berövar mig sin svala skugga
- solen bränner ut min själ

Den himlen som jag mest älskar
Börjar fyllas utav moln
I mina ögon slocknar ljuset
Så jag ser inte vart jag går

Den floden som jag mest älskar
Vill inte alls stanna kvar
Utan vrider sig och krumbuktar
Och hör ej vilken törst jag har

Utan skydd och utan skugga
Utan vatten utan ljus
Fattas bara nu att kniven
Driver själen ur dess hus