Organismen
Lite ull blir det
[Organism 12]
Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall
Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej)
Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet
Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen
Jag kan bara tala för dom som talar för mej
Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej
Jag ser bara en massa förtappade själar här
Musik för symbiosen mellan författare och läsare
(Så häll på i mitt glas)
Häll tills det rinner över alla
Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde
Bara nått steg ifrån galaxen
Jag blir rastlös, jepp det är klart
Bilden du målar blir dassig med blaskiga färger
Den hetlevrade, han kommer straffas hårt
Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof
Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn
Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn

Chorus x2:
Snälla du, ställ inte frågan om svaret är givet
Lite ull blir det, sa kärringen när hon rakade grisen
Ställ inte frågan, svaret är givet
Ställ inte frågan, svaret är givet
Ställ inte frågan
[Organism 12]
Jag skriker på hjälp, men ingen vill höra min klagan
Ett eko som grimaserar åt mina förödande dagar
(Håller mej sällskap)
Mörnad sträcker mej och gäspar
Visst klarar jag detta, har sett mörkare nätter än dessa
Fick inte gå längre, då tog jag nästa steg
Jag tänker inte förklara något djupare än så
Som du nu märker är det kokta fläsket stekt
Jag har för mycket på gång, det slutar med en psykos
En schäfer som fräser och väsnas
Söker på rabies från skärselden svär om du kommer för nära
Listan är lång, alla kompromissar nån gång
Vissa dissar jag friskt, utom vissa kompisar jag håller om
Sicken berätta snälla kommer från mitt allt
Bara man vill så kan vem som helst bli en stereotyp
Inget serveras, min Molotov e kall
Det verkar som allt stagnerar, precis som i en hieroglyf

[Chorus x2]
[Peshi]
Den sista gnistan som du drömde om finns inte kvar
Den ??? dagen som besvikelsens blad
Dansa till klagosången från solen och vindens vackraste barn
Blev en vilsen gång, tog ibland svåra terränger och stora städer
Där gator tog mej till återvändsgränden
Vetandes att en dag skymmer tiden ???
Och nu plockar jag på mej allt jag kan i livets varuhus
Tar lärdom, chansar, väntar på slutet med färglösa trasor av ??
Upp och nervända på spjutet
Snubblar jag fram, i undrandets land
Tills minnena flyter, sanningen ljuger, men lögnerna bär dina fingeravtryck
Ett konsekvent beteende kan bli farligt ibland
Så jag vägrar svara rätt, även med facit i hand
Och det är nu, jag ödlsar rim på texter, jag har råd
Det känns som jag ömsar skinn tills ba skelettet är kvar
Känn den krypande känslan av alla sår som brinner bort
Blitvit bestulen på tid och år som ändat nått
Om det får mej att aldrig skriva nå mer har jag ändå speglat och burit allt som ditt liv aldrig blev
[Chorus x2]